Denna dag var det knappast väder för att springa runt barfota i en tunn sommarklänning men Linda var en kämpe och gjorde det utan minsta klagomål. Som hon sa: Man får ju offra sig lite för konsten. Det gjorde hon och resultatet blev såhär:
lördag 5 oktober 2013
Linda IR
Under skördefesten så passade jag på att ha en fotoshoot med Pyromaniart-Linda. Temat var lite sagokänsla med IR-bilder i en tidlös lantlig miljö.
Denna dag var det knappast väder för att springa runt barfota i en tunn sommarklänning men Linda var en kämpe och gjorde det utan minsta klagomål. Som hon sa: Man får ju offra sig lite för konsten. Det gjorde hon och resultatet blev såhär:
Denna dag var det knappast väder för att springa runt barfota i en tunn sommarklänning men Linda var en kämpe och gjorde det utan minsta klagomål. Som hon sa: Man får ju offra sig lite för konsten. Det gjorde hon och resultatet blev såhär:
torsdag 19 september 2013
Gårdens grödor
Jag och min kära far håller just nu på med ett litet fotoprojekt. Tanken är att det ska bli en tavla till gårdsbutiken med bilder på gårdens olika grödor. Så under våren och sommaren så har jag varit och krypt ute på åkrarna med kameran i högsta hugg. Här är ett litet urval av bilderna:
Vi får se hur resultatet blir till slut...
Vi får se hur resultatet blir till slut...
lördag 17 augusti 2013
Ironman 2013, Degerhamn Hill i bilder
Detta är inte något jag brukar fota i vanliga fall. Men när Ironman 2013 går igenom byn och ett av tävlingens värsta hinder råkar ligga just här så måste man ju passa på!
Degerhamn Hill, Cementabacken, Mördarbacken. Kärt barn har många namn. Oavsett namn så krävs det kämparglöd och järnvilja om man ska ta sig uppför den. Och så påhejning av publiken förstås. Ett utmärkt ställe att stå med kameran med andra ord (eller i mitt fall sitta med kameran).
Kameran gick varm och jag hade bara plats för tre bilder till när sista cyklisten passerat. Här kommer ett litet urval av bilderna uppdelat på två inlägg.
Degerhamn Hill, Cementabacken, Mördarbacken. Kärt barn har många namn. Oavsett namn så krävs det kämparglöd och järnvilja om man ska ta sig uppför den. Och så påhejning av publiken förstås. Ett utmärkt ställe att stå med kameran med andra ord (eller i mitt fall sitta med kameran).
Kameran gick varm och jag hade bara plats för tre bilder till när sista cyklisten passerat. Här kommer ett litet urval av bilderna uppdelat på två inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)